Så tränar du med astma: Min artikel i Allergia ute nu!

Nya numret av Allergia (4-2015) är ute och i den finns min artikel om att konditionsträna med astma. 1177.se sade nej (inga resurser till nya artiklar..),  Allergia nappade. All cred till dem för det.

Jag tycker det saknats bra råd på nätet – nu finns det, ett tag i alla fall.

Stort tack till Margareta Emtner, disputerad fysioterapeut som forskat länge på astma och träning. Hon har arbetat fram FYSS- riktlinjer för astma och hon är också en av dem bakom Socialstyrelsens riktlinjer vid astma och KOL. Och stort tack alla intervjupersoner! Ni gjorde ämnet personligt och ger inspiration till andra. Till mig också.

Klicka på bilden för att läsa artikeln på Allergias webbplats.

 

Artikeln blev omslagsbild också! Sara Thor  ger järnet i löpspåret. Klicka på bilden för att läsa artikeln som den ser ut i tidningen. Artikeln börjar på sid 10.

 

 

 

 

Nu i vårtid kommer de fram…

Vårmoln

Rökarna. Överallt på uteserveringar, på stan, på balkonger. Om man som jag vill vara ute i solen, fika ute eller öppna fönstret så nej… Nyss fick jag stänga kontorsfönstret för att det stod folk på gården och rökte.

Och tio minuter senare fick jag astmakänning. Liksom igår när grannen rökte på balkongen under. Liksom vid lunchen när jag åt på uteserveringen. Liksom i morse när jag gick på trottoaren bakom en rökare. Luftrummet där det finns människor claimas snabbt av någon med behov av en rök.

Jag får inte något dramatiskt astmaanfall, bara lite lite andnöd en obestämd stund. Som ofta kommer ungefär tio minuter efter jag andats in röken och stängt fönster och flyttat på mig. Kvävningskänsla när jag bara ville ha frisk luft.

Våren som passivrökare
Våren som passivrökare

Jag kan mera ta att rökning finns i fest- och barlivet. Men såhär på våren svider det extra mycket att inte få fri tillgång till frisk uteluft och sol. Jag avskyr verkligen att rökarna förvägrar mig att njuta av våren och av sommaren fullt ut. De menar det inte, men det är vad de gör.

Men det är som det är. Det anses som en mänsklig rättighet att få röka nästan överallt. Trots att alla VET att det skadar andra.

Bild från wikipedia, public domain fotograf Jonas Bergsten
Duh.

Förnekelsen är stor hos rökarna inför vad de gör mot omgivningen.

Kanske tror de att röken bara stannar just där den lilla synliga rökpelaren är och sen försvinner? Inte sitter som moln i kläderna när de går på bussen och inte i deras utandning? Inte ligger som ett långt spår efter dem när de går och röker samtidigt? De vet kanske inte att rökmolnet både stiger och sjunker, dras med i vinden, sprider sig. Och växer ju längre rökstunden är..

Men det är många icke-rökare runt dem som tydligen också tycker det är okej. Eller accepterar det för nu är det såhär.

Myt att rökning är självklar del av kultur

Passivrökning är något vi lärt oss stå ut med. En gång innan 1900-talet var det ovanligt att röka bland gemene man och kvinna. I alla fall i den stora utstäckning av daglig rökning vi ser idag. I början av 1900-talet började tobaksindustrin masstillverka cigaretter och lyckades göra sen göra det till en masskultur genom smarta give-aways till soldater, produktplacering och reklampåståenden om bra effekt på hälsan.(Mer om det här)

Men det finns en utveckling nu som går mot större frihet, mer friskt luftrum. Rökförbuden sprider sig och jag håller tummarna för fler. Och för att rökarna förstår att det handlar om frihet och frisk luft för alla. Inte förtryck av dem.

Astma är inte en riktig sjukdom. Förnekelsen.

Jag har inte tränat, men förberett för en artikel om astma och träning för tidningen Allergia. Läs lite mer här om det. Den kommer i juni.

Allergia senaste omslag

Överväldigad..

Att göra research för astma och träning borde ju peppat mig att träna samtidigt, men icke. Jag blev faktiskt litet överväldigad, lite nere, av att under arbetet återigen inse att astma är en sjukdom PÅ RIKTIGT.

När man som jag lever på i sitt vardagsliv och har lite halvdålig kondition men ändå inte åker in till akuten med pipande andning känns det mest som jag är halvslapp och har dålig karaktär för att jag inte tränar. Så är det för mig i alla fall.

Men det är svårare att träna med astma och det är annorlunda. Och ofta är träningsråd och program inte anpassade för astmatiker, så det är lätt att känna sig dålig för att man inte kan leva upp till dem.

  • Känsligare lungor. Det gör att träning måste anpassas med uppvärmning och träningsform. Klarar du klor? Kall luft? Klarar du bilavgaser? Klarar du att hoppa över för-uppvärmningen som mjukar upp lungorna före ett pass?
  • Mediciner varje dag, rätt mediciner, rätt dos. Så att man inte riskerar förändringar i lungorna av inflammationen. Och kortisonens effekt märks först några veckor efter regelbunden dosering
  • Hantera rädsla för andfåddhet och andnöd
  • Hantera att man får bakslag, långdragna förkylningar, då man inte kan följa träningsprogrammet
  • Att du kan bli konstigt matt och medtagen efter vissa pass ( detta vet jag inte om finns fastlagt har med astma att göra, men några har nämnt denna upplevelse. Kanske jag bara blir mer nervös än andra av det som händer i kroppen när jag tränar efter ett uppehåll.. )

Detta är bra att veta, men..

Hittills har jag tänkt att Jag tar medicin, men jag vill egentligen inte ta medicin varje dag, att astman är en sjukdom som egentligen inte får eller ska betyda något för mig. Mina sjukhusvistelser för lunginflammationer är för längelänge sen…

Men astman är kvar. Och det är en sjukdom På Riktigt. Lite deppigt.